Höstterminen 2015.. nu får man skriva det.. lillen har blivit stor och börjat förskoleklass!!
.. den där tiden.. bara rinner genom fingrarna som sand.. Tiden man inser springer ifrån en.. alla saker man skulle göra som man får skjuta på för att livet sprängs av bristen av tid.
Förbereder Theos 6årskalas med Halloweentema. Han har börjat i skolans värld.. kör fyrhjuling som han vore född på den.. svär och domderar och trotsar åt höger och vänster.. och man sitter där, ser tillbaka på den lilla killen med så mycket liv och energi, som nu är stor.
Mycket har hänt under dessa år. Troligen därför jag är så otroligt sällan här.. vilket är sorgligt för jag känner att jag har så mycket att dela med mig till andra.
Theos första år präglades av sjukdom, immunbrist, magsmärtor, otaliga Akut besök för bakterieinfektioner och förstoppning. Han sov inte, ville inte äta.. sen började vi förstå. Sakta men säkert så vet man vad som är, ur all energilöshet, maktlöshet, ångerfullhet.. allt som man bara kände gick så fel, om vi gjort så istället.. eller si.. Vad gör vi för fel, var den ständiga frågan.. liksom vilka dåliga föräldrar vi måste vara. Inget gjorde vår lilleman nöjd, vår solstråle, charmtroll, underbara unge hade sin andra sida som vi inte kunde få grepp om. Allt gick i F1fart.. men ändå var han skör. Att bolla hans livsenergi med hans svackor var och är, vår livsuppgift.
Vi sökte hjälp.. och fick den. Nu är han utredd och får medicin för ADHD samt som föräldrar ett stöd att hantera hans oro/ångest.
Tyvärr är det svårt att få andra att förstå den inre stress som bubblar inombords på oss alla. Den glada, artiga och härliga killen som alla charmas av är väl inget att stressa över? Visst är det så! Om det var så hela dygnet.. jag är så stolt över vår kille som kan hantera dessa möten så bra! Det är det bästa av allt!! Men det kräver så enormt av honom att hela han imploderar när han kan slappna av hemma. Det är då vi plockar upp alla spillror och försiktigt försöker sammanfoga honom inför natten och dagen som kommer. Att läka hans själ, vårda hans impulser, få honom att ha fokus, vara hans konsekvenstänk.. det tar på krafterna.. och detta är det ingen som ser. Att min kropp är trasig, rasar del efter del.. sköldkörteln är trasig, gallblåsan opererats bort, leverinflammation, och nu troligt magsår.. inre stress är en lömsk fiende, och jag kommer inte undan den. Och inget kan få mig att byta bort den.. den är och kommer att vara med mig i Theos liv.
En mammas kärlek, med allt vad det innebär.
Vår underbara kille!! Älskar honom över allt och jag står vid hans sida genom allt som varit och komma skall! Du är min största hjälte Theo! Och du kommer alltid att ha mamma och pappa som krigar vid din sida!! Oavsett vilka som vi möter i våra liv så är vi oss själva. Om de inte kan ta det, våra upp och nedgångar, så är det deras förlust. Men vi måste alla få ha bra dagar och dåliga dagar. Att ha en fasad uppe om hur underbart allt är, är bara fel och energislukande. Det mörkret får hålla sig borta. Och så är det.. så är vi.. vi är och förblir en del av Theos Underbara Värld och det är det bästa jag åstadkommit i mitt liv!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar